Svensk ordbok 2009, webbversion

skocka sig [skåk`a] verb skockade skockat skock·ar●samlas i större o­ordnad mängd Nollbarnen skockade sig kring lärarenpubliken skockade sig fram­för scenenhot­fulla moln skockade sig i västerskocka sig (ngnstans)sedan 1759Subst.:vbid1-319686skockande