Svensk ordbok 2009, webbversion
skocka sig
[skåk`a]
verb skockade skockat
skock·ar●samlas i större oordnad mängd
Nollbarnen skockade sig kring lärarenpubliken skockade sig framför scenenhotfulla moln skockade sig i västerskocka sig (ngnstans)sedan 1759Subst.:vbid1-319686skockande